top of page

SKIVBACKEN: Led Zeppelins starkaste album

skivbacken rankas de bästa skivorna av ikoniska rock och popartister. Denna gång hyllar vi det brittiska rockbandet Led Zeppelin genom att recensera deras fem bästa album.


  1. Led Zeppelin IV

📀📀📀📀📀 (5/5)


Som respons till att Zeppelin tycks likna Black Sabbath svarar Page med ett avancerat och legendariskt gitarr-riff i öppningen ”Black Dog”. Det är på denna skiva vi även hittar dunderhiten ”Stairway to Heaven”. En låt som är en av rockhistoriens största ballader. En låt där likväl Jimmy Page kommer till sin rätt med sin dubbelhalsade SG-gitarr samtidigt som Robert Plant briljerar med sin sorgsna, krispiga röst som bara han kan åstadkomma.


Hittar navet i Zeppelins ljudbild

Rent ljudmässigt hittar Page som producent själva navet och tyngden i Zeppelins DNA och sound. Allt liksom blommar ut i en varierad och mäktig upplevelse på ett av världens tio bäst sålda album. Temat är till skillnad från innan mer inriktat på naturen och människans historia vilket inspirerar. För den som vill ha ren rock kommer ”Rock’n Roll” och kör över och det hela avslutas med rockhistoriens grymmaste trumkomp och trumljud. Föregångaren till KISS ”I Love it Loud”. ”When the Leave Breaks” som gifter sig med skivomslaget där vi ser en gammal man bära pinnar på ryggen ute på en öppen, brittisk åker. Albumomslaget visar en oljemålning som Robert Plant köpte i en antikaffär i den engelska staden Reading och sedan hängde upp på ett halvt rivet hus med ny bebyggelse i bakgrunden inför fotot till omslaget.


Mystiska logotyper

På ”Led Zeppelin IV” som släpptes den 8 november 1971, möter vi för första gången de fyra mytiska ikonerna som ska fungera som en slags logga för varje medlem. Page och hans ”Zoso”-märke tycks komma från en bok från 1500-talet skriven av en matematiker där detta märke ska representera planeten Saturnus. Page har själv aldrig avslöjat detta helt och hållet men det finns en koppling i och med att hans stjärntecken är Kräfta som styrs just av Saturnus.


Robert Plants fjäder-symbol tros vara hämtad från det forna Egypten. Symbolen ska representera den fågelliknande guden Ma’at som står för sanning, rättvisa, harmoni och balans.


Trummisen John Bonhams tre ringar som märke hittas i en bok från 1933 ”Book of Signs” och ska vara en föregångare till treenigheten. Basisten John Paul Jones väljer också en symbol från samma bok som sägs komma från en rysk, gammal kultur där en stor ring överlappar tre ovaler.



Noterbart är att albumet inte hade någon titel utan har på senare tid fått sitt namn efter antalet symboler. Skivan spelades in i ett hus på landet kallat Headley Grange. Detta efter ett förslag från Fleetwood Mac som också använt huset som inspelningsplats. På många sätt är detta grunden till den moderna hårdrocken, vilket gör den till ett mästerverk.


2. Physical Graffiti (1975)

📀📀📀📀


Det finns något estetisk laddat med Zeppelin som jag älskar. Kombinationen av snygga omslag, målande texter och storslagna kompositioner. Det hittar vi bland annat på ”Physical Graffiti” från 1975. Vill understryka att ”Houses of the Holy” från 1973 också är en fyr-poängare, men denna drar det längsta strået mellan dessa två.


Tre grymma spår

På albumet hittar vi framför allt tre grymma spår ”The Rover”, med sin fina melodi och härliga rytm, ”Kashmir” en storfavorit bland fansen och sist men inte minst ”Houses of the Holy”. Denna oemotståndliga rocklåt som jag älskade redan efter första lyssningen. Alla dessa tre har ett mönster i form av ett Jimmy Page-riff som löper på genom hela låten. Ett av bandets största kännetecken som inget annat rockband lyckats ta efter. Kvaliteten på låtarna samt denna magiska formel gör att skivan hamnar på en andra plats på listan.


3. Led Zeppelin III (1970)

📀📀📀📀


Att ranka Zeppelins album är svårare än vad man tror. De flesta av de mest kända skivorna är jämna och lika bra och har ofta två eller tre extra starka låtar. Som till exempel på deras tredje album där ”Immigrant Song” och ”Out on the Tiles” tveklöst sticker ut mest. ”Tangerine” är också en höjdpunkt och en av deras bästa akustiska låtar. Sedan kan man inte gå obemärkt förbi det häftiga omslaget. Ett kollage av symboler, fjärilar, två zeppelinare samt medlemmarnas ansikten inramade i cirklar. En mysig retrokänsla infinner sig när man ser det bland de tuffa rockspåren som biter sig fast. En härlig och inspirerande kombo!


4. Led Zeppelin II (1969)

📀📀📀📀


På fjärde plats har vi uppföljaren ”Led Zeppelin II”. Här lyckas man möta de höga förväntningarna från debuten med hits som ”Whole Lotta Love” & ”Heartbreaker”. Här är det främst gitarr-riffen som gör dessa så speciella och bra. ”Thank you” har något vackert, ödmjukt i sig och ”The Lemon Song” är ett experiment med tempoväxlingar. Musikaliskt sett finns det inget att klaga på. Låtarna är bra och varierande. Men det skulle komma att bli ännu bättre.


5. Good Times Bad Times (1969)

📀📀📀📀


Vi måste någonstans börja med det som gör  Zeppelin så bra. Att de i en tid av ”Abbey Road” och ”Honky Tonk Women” dundrar in i musikbranschen med ren och svängig rock. Den riktiga rocken som vi känner till idag har fötts och det hör vi en av deras bästa låtar någonsin ”Good Times Bad Times”. Texten, riffet, Bonhams dubbelkagge, ja hela låten är en fenomenal introduktion till bandet på deras debutplatta med samma namn. Men sedan har vi inga direkt dåliga spår, men de flyter ihop med varandra på ett sätt som gör att den heta öppningslåten svalnar ganska fort i mina öron.


Lämnar ingen med låg puls

Den punkaktiga ”Communication Breakdown” lämnar däremot ingen med låg puls. En käftsmäll helt enkelt med hög kvalitet som är en av höjdpunkterna och spelades flitigt live. Soundet är luftigt och lagom mjukt i balans med de hårda gitarr-riffen vilket är ett stort plus. Jimmy Page spelar vid denna tid på sin ikoniska telecaster med drakmönster och spegel. Fender gjorde en nyproduktion av denna för ett par år sedan vilket säger en del om vilken inspirationskälla detta band har varit för andra musiker i flera decennier.



1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page