En mäktig popparad med allsång och fullt ös rakt igenom. Gyllene Tiders spelning i Bolougnerskogen var en ren uppvisning utan några svaga punkter från start till mål.
Foto: Hugo Ljungkvist
Ikväll visade Gyllene Tider varför de än en gång samlats på scen. Det finns nämligen så mycket mer att ge.
”Gyllene Tider igen” öppnar upp kalaset med gasen i botten & accelererar ytterligare i ”Juni Juli Augusti”, en klassiker som välkomnar publiken med öppen famn. Den signalerade om att; ikväll blir ingen besviken för Gyllene Tider kommer bjuda på alla sina hits. Och så blev det.
När Per Gessle säger ”Ikväll har vi laddat upp jukeboxen”, menar han det verkligen. ”Skicka ett vykort älskling” är en käftsmäll i musikaliskt tecken. Vi som känner till låtens godbitar kunde njuta av Göran Fritzons distinkta farfisa-solo och Micke Syds smackande trumsolo. Arrangemanget sitter nästan ruskigt bra i alla låtar. Liksom 2019 har Gyllene även förstärkning i form av Dea Norberg på sång (turnérat med Roxette) samt Malin My Wall som bjuder på högklassigt fiolspel samt dragspel i ”Flickan i en Cole-porter sång”.
Foto: Hugo Ljungkvist
Ikväll låter Gyllene Tider extra bra i fartfyllda upp-tempo låtar som nykomlingen ”Gammal kärlek rostar aldrig”, klassikern ”Tylö Sun” & ”Ljudet av ett annat hjärta”. Det är då som stämningen når sin topp både på scen och i publikhavet. En stämning som nästan bara Gyllene Tider kan uppnå.
Ju längre in i spelningen vi kommer desto mer imponeras jag av dels hur otroligt bra bandet spelar, hur deras sammanhållning verkar vara på topp men framför alla deras hitlåtar som radas upp en efter en. ”Det är över nu” & ”Gå & Fiska” från 90-talet har en viss tyngd och tryck som inte lämnar ett bultande musikhjärta i första taget. Det tar ett tag att smälta alla intryck. För dels har dessa män kommit upp i ålder och bandets framtid har gång på gång diskuterats. Jag har stundtals inte vågat tro att Gyllene Tider skulle komma tillbaka i toppform. Men deras kärlek till musiken och detta kulturarv som de fortfarande är kapabla till att bära vidare på berör mig gång på gång. För det finns inga som helst tecken på de är ett band som tänker på sista refrängen. Glädjen på scenen går inte att missta och det är inte bara låtarna som är evigt unga, utan energin bandet ger är förvånansvärt bra. Det är mäktigt att denna popmusiken har satt ett sådant stort avtryck hos det svenska folket, och det märks i allsången.
”När vi två blir en” har alltid lika skönt gung.
Unga som gamla sjunger med i princip varenda textrad och ikväll visar Gyllene Tider var de går för. Efter ”Sommartider” syntes en stor gul måne bakom Gessle och hans vänner när de tillsammans slöt boken med ”När alla vännerna går hem”. En låt med djup och sårbarhet från 1981 som lämnar mig utan ord eller kommentarer. För Gyllene Tider sade allt själva ikväll, de gav allt och glada miner syntes överallt när ljuset släcktes ner och folk vallfärdade därefter till merchbordet. Intresset är fortfarande stort och kommer vara så i många år framöver. Tack för kulturskatten och showen, Gyllene Tider.
Per Gessle och Mats "MP" Perssons samspelta gitarrspel har blivit näst intill ikoniskt.
Foto: Hugo Ljungkvist
Bäst ikväll: ”Gå & Fiska” där kvällen når sin topp, ”Skicka ett vykort älskling” är rykande het powerpop & ”Det är över nu” står högt med sina starka refräng och befriande text.
Sämst: ”Chrissie, hur mår du?”, hade kunnat ersättas av nya singeln Chans. ”Kung av Sand”, saknade djup och känsla och ”Tuffa Tider” har varit med ett tag, men å andra sidan en favorit hos publiken. ”Flickan i en Cole-Porter sång” pågick ganska länge. Hade kunnat ge utrymme till exempelvis ”Solsken” från 2003.
Fråga: Varför var Anders Herrlin inte mer involverad på scen och varför har aldrig ”Faller ner på knä” en given plats i låtlistan?
Plus i kanten: ”Billy” spelades inte ikväll men saknades heller inte. ”Hux Flux” som tema med sina retroinslag levererade på scenen (kläder, bakgrundsskärmen). Kul att liksom 2013 få se animeringarna i introt på storbildsskärmen. Lekfullt och mycket kreativt.